v. 41
Tanken med den här bloggen var att dra ner på bloggandet; minska ångesten och försöka lägga energi på annat. Och JA, jag slutade helt ett tag men upptäckte att saknaden blev allt för stor. Således Veckans platta.
MEN, det känns inte som om jag har lyckats. Har visserligen dragit ner på bloggandet, men idén med att skriva om endast en platta (eller några) i veckan leder till ett annat problem: jag känner pressen att skriva lite mer än vanligt; ge det där lilla extra (som de säger). Detta är inget problem då inspirationen infinner sig – vilket den gör så fort jag lyssnar på en platta som på något sätt berör mig. Det kan vara ris eller ros, spelar ingen roll. Och andra sidan, vad är meningen med en blogg där jag en gång i veckan spyr galla över nån stackars artist?
ALLTSÅ, har inte hittat den där positiva inspirationskällan denna vecka. Visst har jag lyssnat på ny musik men ingenting som känns värt att nämna. Det skulle i så fall vara Koops nya, men den har inte riktigt sjunkit in ännu. Kan inte bestämma mig huruvida Koop nu tagit klivet in i hissmusikschaktet eller om de fortsätter att producera himmelsk popjazz? Den kändes bra igår kväll då jag promenerade i Hammarby sjöstad, men det är farligt nära muzak.
Och så erkänner jag att jag faktiskt lyssnat på Nisse Hellberg, som har släppt en soloplatta. Och även om Nisse känns hopplöst omodern och stillastående så har jag ingenting att säga om "Snackbar Blues". Den känns bara hopplös – alltså är jag helt likgiltig inför den forne Wilmer X-sångarens karriär som soloartist.
Jag försöker alltså säga någonting här! Ja, alltså… jag är osäker på huruvida den här bloggen funkar eller inte. Det känns lite krystat att skriva det här, och när det blir krystat blir det tråkigt. Men nu har jag ingenting att säga, och det känns ju inte bra.
Kanske bryter jag löftet och återigen svamlar vidare på Sista resan. OCH, det är ett löfte jag redan brutit. Så, varför inte?
Jag tar mig en seriös funderare.
Det enda råd jag kan ge är: fortsätt blogga, och varför inte återstarta din förra blogg också? Jag tror att när man en gång börjat med det här, ja då är man fast, vare sig man vill eller inte.