V. 39
Har denna vecka inte funnit någonting RIKTIGT intressant, eller i alla fall ingenting som jag känner för att skriva någon längre utläggning om. Väljer således att kort kommentera några av de nyare plattor jag lyssnat på denna vecka, samt fyller på med lite retrogodis som förgyllt veckan hittills.
Scissor Sisters – Ta-Dah
Jag har svårt för valda delar av denna platta. Det blir helt enkelt FÖR mycket Elton John-disco. Men, förra plattans Pink Floyd-cover och den alldeles utomordentligt svängiga ”Take Your Mama” fick mig förra gången. Denna gång är det ”I Don’t Feel Like Dancing” som får mig på fall. Det svänger, även om det gör så lite för mycket ibland. Och nej…. Låten ”Paul McCartney” har, så vitt jag förstår, ingenting med ex-Beatlen att göra mer än att låten kom till en av bandets medlemmar i form av en dröm om just McCartney.
Justin Timberlake – FutureSex/LoveSounds
Förvånad? Tja, den gamle pojkbandsikonen överraskade i alla fall mig med förra plattan ”Justified”. Skivan gick inte varm här hemma precis, men ”Cry Me A River” och ”Senorita” var gedigna poplåtar av en artist jag på förhand dömt ut pga. en fånig frisyr. Denna gång blir det inte lika bra! Kanske behöver plattan mer tid, men den känns alldeles sönderproducerad – lite som en Janet Jackson-skiva.
Bo Kaspers Orkester – Hund
Möjligtvis skulle jag kunna skriva en hel del om den här plattan, eller egentligen menar jag då gruppen, men den här platan är så förbannat tråkig.
Jag har sett Bo Kaspers Orkester live flera gånger och har alltid (nästan) tyckt att de producerat trevligt jazzig vispop. På skivan ”I centrum” lyckades de överträffa sig själva, villade sedan bort sig och hittade inte riktigt hem igen. Med ”Hund” försöker de gå vidare på en poppigare rockutsmyckad bana, men projektet havererar redan i andra låten där bandet spelar trubadurrock knappt värdig lokala pizzahaket. De kommer ingen vart. Förutom titelspåret och den något enerverande ”I samma bil” har "Hund" ingenting. Bara en massa dåliga försök till rocklyrik. Baaaaad dog, med andra ord.
The Mars Volta – Amputechture
Jag gillar verkligen det här, men det kommer helt fel. The Mars Volta kräver mer tid än jag rimligtvis har just nu. Hoppas dock kunna återkomma om denna platta senare, eftersom The Mars Volta är så genuina i en värld fylld av idolkåta underhållare.
Veckans retrolyssningar:
Dave Matthews Band – Under The Table And Dreaming
Jag är oerhört svag för detta band. Vet inte varför, men jag bara älskar den här plattan. Veckans personliga favoriter är nog ”Jimi Thing” och ”Dancing Nancies” – där Matthews frågar sig ”could I have been anyone other than me?”.
Ben Harper – Fight For Your Mind
Jag väntar fortfarande på den där helgjutna Ben Harper-skivan. ”Diamonds On The Inside” hade sina stunder men tappade fart efter några låtar. Samma sak med denna platta, även om jag faktiskt tycker att den är bättre. ”Oppression”, ”Ground On Down”, ”Gold To Me” och ”Excuse Me Mr” är härligt (slide)bluesiga nummer som förgyller v. 39.
Jellyfish – Spilt Milk
Många rankar nog denna som en högst underskattad platta, och jag kan inte annat än at hålla med (även om jag till viss del också kan förstå varför den inte blev någon större succé). Jellyfish arbetar fram oemotståndliga Beatlesrefränger med ena foten i Freddie Mercurys Queenlandskap. Det bli kanske lite ”kaka på kaka” ibland men jag har svårt att motstå Andy Sturmers röst i låtar som ”New Mistake”, ”Glutton of Sympathy”, ”The Ghost At Number One” och sköna ”Russian Hill”.
Tips: Lyssna även på Umajets, vilket är ett s.k. spin off-band med medlemmar från Jellyfish. Tror dock inte att bandet finns längre men debuten ”Demolotion” är riktigt hyfsad.
Rage Against The Machine – Rage Against The Machine & Evil Empire
När jag efter ett långt uppehåll nu lyssnar på dessa plattor står det klart: det är inte Chris Cornell som är huvudpersonen i Audioslave, även om han gärna tror det. Det handlar om stommen i bandet, som här tillsammans med Zack visar var skåpet ska stå. ”Bombtrack” och ”Killing In The Name Of” från debuten och ”Bulls On Parade”, ”Down Rodeo” och ”Roll Right” från ”Evil Empire” är bland det bästa som givits ut på skiva, någonsin.
Således; veckans låt: ”Down Rodeo” – Rage Against The Machine.
“I'm rollin' down Rodeo wiht a shotgun
These people ain't seen a brown skin man
Since their grandparents bought one”
Och kanske, kanske….
Litteratur:
Läste även ut Marie Hermansons "Mannen under trappan" och blev oerhört besviken. Slutet var fruktansvärt dåligt och det fanns så många motsägelser under romanens sista femtio sidor att jag tappade räkningen.
Läser för tillfället Erlende Loes "Volvo Lastvagnar". En alldeles underbart skruvad Loe-berättelse där en haschrökande 90-årig undulatplågare samt godsägaren von Boring (som i sann scoutanda sovit utomhus sedan 60-talet) står i centrum tillsammans med Andreas Doppler, sonen Gregus och älgkalven Bongo från Loes förra bok "Doppler". En fristående uppföljare. Mycket underhållande!!